Resan är målet


img_0929


Varje sommar erövras Isle of Skye utanför Skottlands kuperade västkust av äventyrslystna vandrare, ibland dåligt rustade mot en krigshär av blodtörstiga knott. Har inte dimman lagt sig över ön är det svårt att inte bli hänförd av de mäktiga bergstopparna på Cuillin Hills, de trolska klippformationerna och de branta stupen rätt ned i havsdjupet. Skye känns långt borta, så avlägset från storstadens uppskruvade brus och illusioner.

Människor drivs på olika sätt (och olika mycket) av jakten på nya upplevelser. Medan några bemästrar de vindpinade bergen på Skye, strävar andra efter att lära sig Concierto de Aranjuez på trumpet, delta i tomatkriget i Buñol, korsa Grönland i kilt, ostört kunna läppja på groggen i hängmattan vid sommartorpet eller att till perfektion komponera en vispad chokladganache med päronchips och citrongräsanglaise.

För mig kan upplevelsen av det där fantastiska trumpetsolot – eller den obeskrivliga känslan av att ha kommit i mål och inte behöva amputera benen – infinna sig på den guppiga vägen till Talisker Distillery på Skye efter flera timmar i en högerstyrd hyrbil. Och givetvis infinner sig upplevelsen nästan alltid i ett dragigt lagerhus på gemytliga Islay, eller på en sluttning i Speyside med milslång utsikt över den täta ljungen och med en ”wee dram” i handen.

Hur förbereder man sig för ännu en resa tillbaka till maltwhiskyland? Kartan, gärna med destillerierna utmärkta, är givetvis ett måste. Förlita dig inte på en fungerande internetuppkoppling. Giltigt pass, bubbelplast, och sedan en god bok om whisky. Örjan Westerlunds böcker är riktigt bra för den nyfrälste och Malt Whisky Yearbook är oumbärlig för den som vill vara påläst. För den som letar efter någonting nytt – fast ändå riktigt gammalt – rekommenderas ”Whisky” av Aeneas MacDonald, skriven redan 1930 (Canongate Books), och en av de allra första i sitt slag som försöker berätta om whisky ur konsumentens perspektiv, och samtidigt vägleder denne i whiskyns värld. Här ett citat som mycket väl skulle kunna vara hämtat från vår samtids debatt om konsumentupplysning och dyra buteljeringar utan åldersangivelse:

”The student should never buy a brand whose age is not stated and guaranteed. He ought to do more, for there is no reason why he should not take a hand in improving the quality of the whisky he buys.” (Sid. 125-126, 2006 års utgåva.)

Mitt första inlägg om paddorna som migrerade genom det numera rivna destilleriet Imperial är hämtat från hjärtat av lilla Speyside (nordöstra Skottland). I mitt nästa inlägg är vi där, bland gamla och nya destillerier och pågående projekt i denna världsberömda whiskyregion.

Följ med på en resa bland historier om paddor som migrerar, människor som alltid engagerar och whisky som man oftast filtrerar.

Vart tog paddorna vägen?


imperial-juni-2012


Vilken syn det måste ha varit, sommaren 1898, när destilleriet invigdes! Toppen av pagodtaket hade krönts med en pampig kejsarkrona, skimrande i solljuset. Destilleriet bar namnet Imperial och hade troligen de största kittelpannorna i hela Skottland. Den skotska whiskyn erövrade världen som aldrig förr och året innan hade drottning Victoria, chef över det mäktiga brittiska imperiet, firat sitt diamantjubileum efter sextio år på tronen.

Men vid mitten av 1950-talet hade den en gång så ståtliga kejsarkronan tappat sin glans och lyster. Rostat. Monterats ned. Gått till skroten. Och vid slutet av samma århundrade, närmare bestämt 1998, tystnade destilleriet för gott.


imgp5266


Bilderna är tagna en stillsam junidag 2012. Under hösten som följde revs Imperial för att göra plats åt ett nytt pampigt bränneri, som årligen ska koka närmare tio miljoner liter råsprit för framtidens whiskyblandningar. Det står där nu. Var sak har sin tid. Liksom imperiers uppgångar och fall.

Men det finns en historia som jag inte har kunnat släppa. För flera år sedan berättades att ett antal paddor migrerar tvärs över destilleriområdet varje vår. Deras stråk gick rätt igenom pannhuset på Imperial, in genom ett hål någonstans på baksidan och ut genom framdörren. Om inte dörren öppnades blev de fast.

Hur gör de nu?

Följ mig under en spännande resa. Om några veckor besöker jag platsen på nytt, kanske med ett glas Imperial single malt i handen, för att försöka ta reda på hur vårens paddor anno 2017 har det.